Storgatan österut.

Till höger (korsvirkeshuset närmast) hade adress Storgatan 33.
Här bodde bl.a. 1881 målaren Nils Petter Persson, senare slaktare Sven Nilsson och 1955 sondottern Agnes, som var strykerska. Senare bodde här också dödgrävaren Albert Nilsson med döttrarna "Lillan" och Siri.

Storgatan 31 (där bortom) hade bl.a. följande ägare:

1860 Per Sjunnesson i Tingberg, som arrenderade ut huset till bl.a. skräddaren Nils Jönsson Rosenlöf.
1869 f.d. sjökapten Johannes Persson Hjort (som drev ölschapp här)
1878 Olof Jönsson i Munkagården
1881 Per Sjunnesson (tidigare ägare)
1920-talet ägdes huset av sadelmakare Martin Nilsson

Arbetsstyrkan vid Lindkvists Mek. Verkstad på 1940-talet.

Stående:
Gunnar Lindkvist, Gunnar Liedberg, Börje Lindkvist, Ragnar Bengtsson, Torsten Nilsson, Yngve Svensson, Hjalmar Kempe, Calle Johansson, Åke Svensson, Anders Wester, Olof Persson, Sven Nilsson, Sune ? (Sudden).

Knästående:
Walter Persson, Ivar Svensson, Edvin Jonasson, Bruno Olsson, Åke Hall, Bertil Lindén.

Ägare till verkstaden har varit:
1875 Janne Andersson
1925 Emil Bernhard Nilsson (Ebe)
1931 Axel Lindkvist (tidigare vid Skolgatan)
1938 Gunnar & Börje Lindkvist
1967 Börje Lindkvist

G. & B. Lindkvists Maskinfabrik sysslade i flera år med reparation och översyn av ångpannor och ångmaskiner i lokaler vid Storgatan, där före 1931 Janne Andersson hade haft samma verksamhet.
Många företag (t.ex. Snickerifabriken och Mejeriet) hade stationära anläggningar som måste ses över med jämna intervaller. Detta utförde personalen vid Lindkvists. En del ångmaskiner kunde förflyttas kortare sträckor och var försedda med hjul. En sådan ser vi på bilden, där man från axeln på övre delen av pannan (över det främre hjulet) har monterat bort det stora svänghjulet.
Från dessa ångmaskiner utvecklades sedan lokomobilen, som drevs via svänghjulet med remdrift eller kugghjul. Den utvecklade 4-5 HK och kunde dra t.ex. ett ambulerande tröskverk, men hastigheten stod inte i proportion till det oväsen, som uppstod med de stora järnhjulen på dåtidens grusvägar!

Storgatan 37

byggdes 1908 av skräddaren Johannes Persson och h.h. Johanna ( på bilden ).
De hyrde ut till Börje och Karin Lindkvist, som köpte huset efter makarna Perssons död.

Storgatan västerut ( sedd från nr 37 ).

Till vänster nr 37 ( staketet ), 39, 41 o.s.v. till höger nr 26, 28, 30 o.s.v.

Modeparad?

i början av seklet utanför Storgatan 32 ( till vänster ).

Storgatan 45 (Svenstorp)

Byggdes av skräddaren Sven Eriksson 1857. Här bodde:
1857 - 1860      skräddare Sven Eriksson
1860 - 1876      slaktare Sven Nilsson
1876 - 1878      skräddare Johannes Zelano och skomakare August Anderholm.
1878 -              skomakare August Anderholm ensam.
1955 -              bodde här Helge och Hilma Berg tills huset revs för att bereda plats för en parkeringsplats.

Det sades om Anderholm att han var en tjock och värdig man, som ansågs vara den bäste skomakaren i trakten. Hans specialitet var ridstövlar. Han hade en tid en lärling som hette Fredrik Wilhelm Thorsson från Ystad, som med tiden blev riksdagsman (1902) och finansminister (1918). Vid sin död (1925) efterträddes han som finansminister av Ernst Wigforss, som var gift med Sven Jönssons dotter Eva. Paret Wigforss ligger begravda i MunkaLjungby

Storgatan 49

med Elisabeth Larsson framför affären, som senare övertogs av Nils Larsson (ej släkt).
Affärsrörelsen har numera upphört.
En bror till Nils L. (Knut Larsson) etablerade samtidigt ett trädgårdsmästeri intill diverseaffären,
och det drivs fortfarande av hans son Bertil.

Tofta Småskola byggdes 1911

1911 - 1912         hette lärarinnan Ebba Källsson
1912 - 1955         tjänstgjorde Nanny Sandqvist
1955 - 1960         avslutade Hildur Andersson skolans historia.

Skolan revs 1961 för att inte utgöra ett hinder för korsningen mellan
Klippanvägen och Ellenbergavägen (numera rondell).

MunkaLjungby 1:41 och 1:40 (Skeldingevägen 5 och 7)

byggdes av disponenten vid Snickerifabriken Emil Persson år 1920 (1:41). Efter hans död bodde där hans änka och efter hennes död såldes fastigheten av sonen Folke till Jan - Anders och Lisbeth Bengtsson. Detta var år 1970.
Även 1:40 ägdes av Emil Persson, men revs och återuppbyggdes som hyreslägenheter.

Skeldinge norra sida ( sedd från "Salslien" ).

Namnet på gården skrevs 1597 Skeldinge, 1624 Skiellinge, 1767 Skillinge och 1878 Skeldinge. Fastighetsbeteckningen är Skillinge.
Skillinge grundades 1560 genom s.k. magleskifte mellan danska kronan och Mogens Krabbe till Vegeholm. Detta innebar att Krabbe var ägare till så gott som hela M.Ljungby, bl.a. kvarnen Röa Mölla, som blev omnämnd då Linné under sin skånska resa 1749 besökte Skillinge och MunkaLjungby.
1601 fick han patronatsrätt, d.v.s. rätt att uppbära kyrkotionde mot att han skulle tillsätta präst och underhålla kyrkan.
Nutiden visar von Ahlefeld som ägare 1878 - 1914, 1914 AB Skeldinge Säteri, 1916 - 1944 genom köp av
Carl Leonard Hansson, 1944 - 1960 hans brorson Karl Oskar Hansson, 1960 - f.n. hans döttrar.

En blyertsteckning av Skillinge sett från väster år 1817.

Under Skeldinge säteri har i gamla tider alltid hört ett mejeri.
I mitten av 1800 - talet hette mejeristen Jörgen Klinker som i unga år invandrat från Tyskland. Han var mejerist till 1888, då han köpte gården Järnblåst i Örkelljunga.

Arbetsstyrkan vid Skeldinge år 1912.

Röa Mölla anlades förmodligen redan på 1200-talet av munkarna från Herrevadskloster.
Den omnämndes 1624 som en "schiön mölle, som kallades den Röde Mölle".
Linné skriver i sin Skånska Resa 1749 att "quarnen var mycket konstigt anlagd".
Röa Mölla lydde under Skeldinge fram till 1846, då den friköptes av Hans Bengtsson, Kroppåkra. Senare ägare:

1903 - 1908	Carl L. Hansson
1908 - 1939	Johan A. Persson
1939	Axel Persson
nuv. barnen	Liselott, Maj-Lis, Per Axel.

Kalkmöllan var från början en kalkstamp, som namnet anger.
Den drevs av ett vattenhjul från en kanal, som avletts från Rössjöholmsån. Kalkmöllans ägare m.fl.:

1848                   Johannes Gudmundsson
1902                  C.R. Berglund
1904                  Carl L. Hansson
1928                  Eskil Strömme (hyresgäst).
1937                  Verner Larsson (hyresgäst).
1940                  Ljungbeck (hyresgäst).
1945                  Annie & Ebbe Jansson (hyresgäster)
1956                  Nils G. Hansson (sålt av Erik Hansson, Karl O. Hansson, Ebba Hagert).
?                         fru Wickstöm
1989 1/5          köpt av dr Knud Rasmussen (sålt av fru Wickströms dödsbo, 3 Syskon).
1997 - f.n.         Kocken Rikard Nilsson

En del av ägarna har också varit ägare till Nya Valskvarnen.

Nya Valskvarnen 1922, ägdes av bl.a. Joh. Gudmundsson, Carl L. Hansson, C.R - Berglund.
Kvarndammen med fallet byggdes av Carl L. Hansson 1904.

Lundamöllan (som den hette från begynnelsen) byggdes 1858 av Joh. Gudmundson i Kalkmöllan.
1898 köptes den av Olof Paulsson, och han renoverade den 1906.

Kortet, (taget 1905 före renoveringen) visar från vänster:
fyra anställda, Hilma och Olof Paulsson, Hilmas far Per Nilsson (på vagnen), samt Olofs mor.

Lunnamöllan i all sin storhet fram till 1970, då den köptes med förtursrätt av kommunen. Sedan revs det mesta (utom byggnaderna vid pilarna) och jämnades med marken. Kortet är taget 1950 och verksamheten upphörde 1968. Bland byggnaderna märks en s.k. ljungmölla, dit bönderna kunde komma med sin ljung, som torkades och användes till att dryga ut kreatursfodret. Efter som ljungen betalades per vikt sägs det att leverantörerna stannade till vid ett vattendrag och "fuktade" ljungen för att få ut mer betalning. På bilden finns inte torkanläggningen kvar för ljung med sin 16 m höga skorsten som var i drift 1916 - 1938.

Krokhuset anlades som torp redan i slutet av 1500 - talet av en soldat som hette Gudmond Krok. Om gårdarna fått namn efter honom eller av att de var placerade i en krök av Rössjöholmsån vet ingen.

Sedan har den ursprungliga gården utvecklats till 3 gårdar, de s.k. Krokhusen. De benämndes Södra Krokhuset, Mellankrokhuset och Norra Krokhuset, men 1955 övergick Norra Krokhuset genom ingifte till släkten Sjunnesson, och fick då namnet Norregård.

Den siste av Krook - släkten som ägde ett Krokhus hette Hugo Krook. Han sålde fastigheten och flyttade ner till samhället.

Den 24/3 1918 bildades MunkaLjungby Musikförening.

Två namn är förknippade med föreningen:
Eric Krook, ordf. 1919 - 1966 och Hugo Möller, dirigent 1919- 1958.

Efter att ha hållit sina repetitioner både i Gustaf Ahlströms vardagsrum och i Axtorps skola, flyttade föreningen sina övningar till M.Ljungby Folkhögskola. Föreningen kunde ställa upp med både en stråk- och en blåssektion med 14 - 16 man i varje. Minnet av blåsorkestern lever fortfarande kvar genom dess
1-maj- spelning, då man åkte runt på lastbil och blåste in våren. Detta pågick under 35 - 40 år med några års uppehåll under kriget.

Kortet ovan är taget vid en jubileumskonsert på Folkhögskolan den 24/3 1928 och
visar stråksektionen med från vänster:

Bobby Persson, Ingeborg Andersson, Hugo Möller, Signhild Persson, Emmy Persson, Lilly Krook (f. Westerlund), Ivar Törnqvist, Sigfrid Johansson, Eric Krook, Albin Westerlund, Knut Krook, Harry Johnsson, Fritz Olsson, och Otto Andersson.
Föreningen upplöstes med kommunsammanslagningen.

MunkaLjungbys Musikförenings A-lag på 1930-talet.

M.Ljungby Musikförening, redo för en 1-majspelning på 40-talet.

Från vänster: Erik Krook, Ragnar Johansson (chaufför), Hugo Möller, Sigfrid Johansson, ?, Ali Svensson, Knut Krook, Fritz Olsson, Th. Freddersen, ?.
På lastbilsflaket: Stig Olsson och Johan Persson.